För mycket uppmärksamhet
Du springer den lilla biten från hotellet till taxin, som endast är ett par meter. Människor har redan sett dig, de visslar, ropar, vinkar vill hjälpa dig med din väska. Vakten till hotellet ryter ifrån med ett back off och öppnar bildörren till taxin. Du hoppar in snabbt in i taxin, och säger SM shopping mall. Du ser ut genom fönstret under bilfärden, människor ser dig trots de mörka rutorna. De pekar och vinkar glatt.
Väl på SM mall går du in i butiker, den ena efter den andra, folk pekar på dig, tittar nyfiket, går in i affären för att du är där inne. Några småtjejer följer efter dig, tittar på dig, tittar på det du tänker köpa och ler glatt. Du går ut, fler människor vill komma dig nära, de pekar, säger wow, ger komplimanger. Butikspersonalen erbjuder dig de bästa varorna, de dyraste och berättar för dig hur nöjd du kommer bli om du köper det. Du går ut, människor ser dig, pekar på dig, viskar till sina vänner som också börjar titta. En del är modigare och går fram till dig, börjar att prata med dig. Bara att svara med ett Hej tillbaka ger dem så mycket glädje. En del tar omvägar bara för att få komma dig närmare, en del följer efter dig för att komma dig närmare.
De första dagarna är det roligt, med all uppmärksamhet. Du blir övertrevlig och jätteglad, tycker det är roligt att människor vill göra så mycket för dig. Efter ett tag, tröttar du. Det blir som ett idrottspass att vistas i staden för du måste gå genom bakgator och smågator för att undvika att någon ser dig. Du kan inte vara på stranden och bada i havet i fred, folk tittar, vinkar, ropar och vill prata med dig. Du kan inte vara ute länge i staden i de små galleriorna för det blir allt för jobbigt. Solglasögon hjälper inte, de ser dig. Vid mataffären när du står och väljer vilken frukt du ska köpa, kommer människor fram, de vill se dig, prata med dig och röra vid dig. Du vill bara hem snabbt och äta. De större galleriorna är bättre, där släpps inte vem som helst in och där finns det vakter som håller ordningen.
Till sist blir man trött på all uppmärksamhet, vart du än går, eller vad du än gör så blir du iakttagen. Dagar där du helt enkelt inte vill prata med någon för du är trött, men helt enkelt måste vara trevlig gör att man hellre stannar kvar på hotellrummet.
