Mitt 2017

Jag gick på min första casting under våren i Stockholm. Satt och åt min Subwaymacka gråtandes på hotellrummet på Östermalm en sen kväll genomdränkt i nervositet. Men nu i efterhand är väldigt glad och stolt över mig själv för jag tog mig modet att bara boka en biljett, åka och göra mitt bästa. Om det finns något jag verkligen vill, så beror allt på mina handlingar. Fick även en möjlighet efter det att åka på casting under hösten vilket jag tog! Var helt slut efter en timmes intensiv casting i Norrköping. Min största framgång 2017 var att jag flyttade till Borås, till min pojkvän. Att kunna vara tillsammans på heltid och sluta med pendlandet. Stationspussarna skrevs in i vår historiebok. Jag började året med ett städjobb till att sedan börja jobba på Borås djurpark som i sin tur lett mig till att jobba på Nelly. Jag sa till mig själv i början av året att detta år, ska bli mitt karriärår och visst blev det så! Sparade pengar gjorde jag så det bara brann på kontot. Saveholic is the new thing! 
 
Önskar att jag hade kunnat träffa mina vänner mycket mer, men det är svårare nu när alla bor i olika städer. Önskar också att jag hade fotat mer men jag har dessvärre haft en dipp gällande kreativitet. Vardagslivet ströp den lilla inspiration jag fann studvis och den dog ut snabbt. År 2017 besökte jag Amsterdam igen och Kap Verde. När jag sprang och hoppade mellan dessa höga rödflaggade vågor i Kap Verde med min syster kände jag mig så fri. Sanden var så mjuk och havet så turkost och varmt. Jag ville inte åka hem. Har varit ute och sprungit cirka tio gånger på hela året vilket inte är bra, speciellt när man har ett kontorsjobb. Men jag har varken haft ork eller motivation till att träna även om jag vet hur bra man mår om man faktiskt tränar regelbundet. 
 
Innan jag började jobba sökte jag jobb som bara den och under tiden slogs jag med hemlängtan, ensamhet och ångest. Sam var i skolan om dagarna och jag var för mig själv med min ångest och hade inga vänner. Men nu när slutet närmar sig för detta jobb så har jag faktiskt fått vänner jag vet att jag kommer att hålla kontakten med även nu när jag åker till Motala igen. Det är jag evigt tacksam för. Mitt hem är nu här med Sam. 
 
Ångest är något jag vill lämna med 2017, det vill jag inte ta med inför det nya året. Jag vill skratta mer, tänka mindre och bara känna. Jag är så innerligt evigt trött på normer, tävlande om allting, måsten och ångest. 2018 är mitt år då jag bara ska leva. 
 
Snart nalkas våren ♥
 

Frilans

Idag äntligen fick jag det sista beskedet jag väntat på. Om jag vill fortsätta hos Nelly och jobba i studion som retuchör så är jag välkommen att göra det men som frilansande retuchör. Jag är så tacksam för möjligheten men det lutar åt att tacka nej. Jag känner inte för att jag vill starta ett eget företag just nu med dessa omkostnader det blir för diverse avgifter. Om jag ska starta eget ska det vara för att jag verkligen vill det och då ska jag veta vad jag vill få ut av det, men det gör jag inte nu. Så det känns inte rätt. Jag känner inte heller för att jag vill jaga efter uppdrag så pengarna går runt varje månad. Men! Det som väntar nu är att ta körkort. Det vill jag verkligen göra så att jag kan bli ännu mer fri. Så jag kan besöka alla drömmiska slott när jag själv vill. ♥
 

Kransmossen

Så himla härligt att snön fortfarande ligger kvar här i Borås. Är så glad över det! Däremot ska det bli plusgrader nästa veckan som troligtvis kommer smälta bort mestadels av den. Aja. Jag är så kluven om hur jag ska göra med jobbet. Jag vet inte riktigt vad jag vill just nu även om jag har ett mål i sikte. Är så otroligt rädd för att välja fel, att välja bort något bra. Men samtidigt finns det väl inget som säger att man kan välja fel? Jag tror på ödet iallafal. Det är ödet som väljer väg åt mig även om jag gör valen. 
 
Frös fingrarna av mig för att ta den här bilden, men jag har aldrig fotat den här typ av bilden innan så jag stod där och testade olika inställningar för att få till den och TADA! Nöjd! Tagen tidigare i veckan. 
 
 
Nästa vecka är det julafton och jag har inte köpt några julklappar än. Jag och Sam ska in till stan någongång efter jobbet nästa vecka och köpa klappisar. Känner mig oerhört lättad att ha meddelat min familj gällande vad jag känner med köpandet och julklappar. Jag vill försöka minska mitt konsumerande och julafton är ju en stor fälla. Vad är det för vits egentligen att jag ska köpa saker på ens önskelista när man faktiskt kan köpa det själv? Skillnaden är bara att det inte blir inslaget då. Detta år har jag kommit överrens med mina föräldrar att vi inte ska köpa till varandra. Min syster, pojkvän och jag ska byta klappar med varandra men för en liten summa. 
 
Upp