Kärleksord från ett berg

Första gången han ringde mig, så ringde han från Storbritanniens högsta berg, Ben Nevis. Han var på resande fot med sin pappa i Skottland och jag minns att han en dag skrev jag ringer dig så fort jag är på toppen av berget. Min familj och jag var hos farmor och åt mat just då, och jag väntade ivrigt på att han skulle ringa. Vi hade ju aldrig hört varandras röster innan. Sen, helt plötsligt ringer han och jag fick höra hans röst och blev helt varm om hjärtat. Vi hade svårt att få mottagning till en början, men tillslut gick det och vi hann utbyta några ord i några få minuter innan det blev för dyrt och samtalet fick avbrytas. Samtalet kändes så himla bra och det hela var så speciellt och det var just härifrån jag kunde känna, att det var början på något fint. 
 
För ett år sedan hade jag aldrig trott att det skulle bli vi och jag hade verkligen aldrig trott att vi nu (redan!?!?) ska åka till England tillsammans. Det kommer bli så roligt att få se och få ta del av den engelska kulturen som även är hans bakgrund. Biljetterna är nu bokade och den 18 juli 2016 for vi mot de brittiska öarna. Jag är så glad, förväntansfull och resefebern stiger hela tiden nu. 

Coffee Shop

En grej på min bucket list var att besöka en coffee shop i Amsterdam. Vår plan från början var att besöka The Green House men när vi väl stod utanför var det smockfullt med människor. Det gick inte ens att komma fram till dörren så vi gick vidare, runt i Red Light och vandrade längs gatorna. Red Light var sjukt och där stannade vi inte länge. Där var det bara män, i alla åldrar, som ragga :-) och så vi två. 
 
En brittisk kille stannade oss under vandringen och sa att det var udda med att två tjejer väljer att resa till Amsterdam hah..
 
Efter en stund av promenad hittade vi ett litet kafé, så vi gick in. Det var väldigt litet och rummet var långsmalt med max sex bord. Det var inte många där inne, antagligen eftersom det låg utanför Red Light och centrum där de största coffee shopsen ligger. Skön musik spelades, miljön var väldigt stillsam och alla människor var väldigt lugna. Alla satt stillsamt vid sitt bord med sina vänner och svävade för sig själva. Ingen höjde blicken när någon annan kom in. Även personer som joinade sina vänner utan att själva röka slog sig ner.
 
Killen bakom disken frågade oss om ID. Efter en titt var det fritt fram att välja ur menyn. Jag hade ingen större koll på sånt och tog bara det första jag såg. Riktigt nice var det. Det kändes så lustigt att ena sekunden är man i ett land där något är strikt förbjudet. Sen reser man två timmar och där är det förbjudna, helt acceptabelt.
 

Till min mamma

Ska jag vara ärlig, så vill jag inte återvända hem igen trots att det ändå ska bli skönt att komma tillbaka till bekvämligheten. Jag ville desperat hem till Sverige när jag var som sjukast, men du, mamma, tog hand om mig så jag blev återställd och bra igen. Jag tror jag aldrig skrattat så mycket under tiden jag varit sjuk som då. Du visade mig en helt ny sida av världen vilket jag är så otroligt tacksam för. Att komma till ett land, en kultur och dess människor nära är svårt om man inte är en del av den. Resan har varit väldigt lärorik och gett mig ytterligare mer perspektiv på världen och dess verklighet, och jag har fått ännu mer förståelse för människor.
 
Tack för allt mamma ♥
 
Upp