Boracay och Zorb Park
17 Juli 2014
Idag beslöt vi oss för att lämna hotellet som vi checkade in på igår. Mamma har fått samma utslag som mig och vi tror det är på grund av damm. Utanför förra hotellet höll de på att bygga om halva stället och det var ju inte lite damm i luften som flög omkring. Med hjälp av en luftkonditionering så blåste dammet rakt in i våra rum. Hennes utslag är inte lika illa som mina som tur är. Jag tar antihistamin tabletter nu och jag vet inte riktigt om det blivit bättre. Om det inte blivit bättre om två - tre dagar kanske jag lägger in mig på sjukhuset här.
Tror det här är vårt sjätte boende och femte hotell vi bor på, haha.
Tror det här är vårt sjätte boende och femte hotell vi bor på, haha.
18 Juli 2014
Igår låg jag bara inne hela dagen för jag mådde dåligt. Mamma tyckte jag skulle skärpa mig och tänka positivt och göra det bästa av situationen. Så jag ändrade mitt humör och gick ut och enjoy'ade dagen som de andra. Tror jag aldrig skrattat så mycket åt en situation som denna. Både mamma och jag skratt-gråter åt varandra över hur vi ser ut och hur jobbig allergin är. ♥
Jag följde dock inte med till aktiviteterna som min syster, mamma och kusin åkte iväg på senare under dagen. Jag vågade inte åka iväg för långt ifall jag skulle må dåligt igen och få en allergiattack. Men de hade roligt iallafall!
Min syster till höger, min kusin Fiona till vänster. Min kusin är sju år äldre än mig och talar fem språk flytande. Hon är språkbegåvad! Två filippinska språk, cebuano och tagalog, sedan engelska, koreanska och kinesiska. Hon snappade upp några svenska ord väldigt snabbt också.
Det här var sista resan i resan så att säga. I morgon åker vi tillbaka till Cebu där vi ska spendera de sista dagarna med shopping för att fylla upp resväskorna. Jag har dock för en gångskull hållt mig till min budget jag lade upp. Jag har inte kvar så mycket shopping-pengar nu vilket är bra för väskan är full och jag tycker det är viktigt att man sätter en gräns på hur mycket man shoppar. Jag förstår värdet i pengar nu genom att jag fått se så mycket i det här landet. Se hur långt och vad människor gör för att få tag i ett enda litet mynt.