ISI Japanese Language School
Dagen efter min ankomst var det dags att åka till skolan. Om jag var nervös.. Jag hade ingen som helst aning om hur jag skulle klara av tåget, eller ens hitta till skolan, i skolan, eller ens i Tokyo. Jag ska ju klara mig på egen hand i Tokyo nu. Kazue-san var snäll och följde med mig första dagen till skolan. Först gick vi cirka tjugo minuter till stationen och då var det rusningstrafik mina vänner. Det var väldigt rörigt med alla människor som korsade varandra hit dit, men jag gillade det ändå, det är ju Tokyo! Vi gick till en disk och köpte ett tågkort till mig som höll en månad som kostade strax över 1000 kr. Ett Pasmokort som håller i en månad.
Det här var kartan jag fick och den ser kanske väldigt rörig ut men när man väl lärt sig stationerna så är den väldigt bra. Det finns ju även kartor uppsatta på väggarna på stationerna på engelska så det går ändå ganska bra att ta sig fram utan några större problem. Men jag gjorde mina missar i början. Efter två byten av tåg så var vi sedan framme i Takadanobaba, stadsdelen där min skola låg. Nervositeten började kravla upp sig i mig ännu mer men jag kände mig så lycklig. Vi gick fram till en stor stor skylt med en karta över Takadanobaba och då kom det fram en läskig äldre man och började prata med oss. Kazue-san ignorerade honom. Efter att vi tittat ut var vi skulle gå frågade jag henne om hon kände mannen men det gjorde hon inte. Hon sa att jag skulle akta mig för sådana typer.
Beatrice vid skolans reception.
Klockan tickade snabbt iväg och jag var helt plötsligt tjugo minuter försenad. Det var på stationen när vi skulle köpa mitt tågkort som det tog lång tid. Kazue-san lämnade av mig i skolan och där stod jag ensam fortfarande nervös och halvt panikslagen eftersom jag var sen! Jag stod och rotade ur min väska på jakt efter ett papper där det stod vilken sal jag skulle vara i. Jag frågade till sist en lärare på skolan om han visste vart jag skulle vara. När jag kom in i klassrummet var det nästan fullt med språkstudenter. Man fick sitta i en kö för att göra ett språktest framför en lärare i japanska för att se vilken nivå man ska bli placerad i. Kön började givetvis längst bak och längst in i klassrummet. När jag väl satt mig där så började kön bli mindre och mindre och flera gick ut från klassrummet. Jag fick då ögonkontakt med Ludvig så jag gick och satte mig där istället. Vi började prata om allt möjligt fram tills vi skulle göra språktestet. Jag gjorde testet och hamnade i nybörjargruppen och Beatrice vart placerad i en skola som låg brevid ISI och Ludvig hamnade på samma skola som mig fast i en avancerad grupp.
Efter att första skoldagen var avklarad med språktestet så gick Beatrice, Ludvig och jag runt i Tokyo. Allting var så nytt och intressant. Värmen låg som ett täcke över oss och likaså den tunga kvava luften. Kolla vad goda alla drickor ser ut! Och inte är det dyrt heller jämfört med Sverige. Liksom 8 kr för en burk?! Detta behövs verkligen nu under den japanska sommaren. (*~▽~)