Examen från Linköpings Universitet - Turism & Drama

9 juni 2016
 
Här kommer ett inlägg jag inte postat förens nu, som stått halvfärdigt ett tag och är lite långt. 
 
 
Jag och Selma, två Motalabor som gått i parallellklass under gymnasiet började ta pendeltåget in till Liu tillsammans. Minns de första dagarna på Liu så väl. Vi satt nervöst i salen under uppropet och väntade efter att höra våra namn. Vi diskuterade hurvida vi skulle säga ''ja!'' haha.. Så många människor, en ny klass, nya lärare, ett helt nytt system, högre krav och mycket eget ansvar. 
 
 
Jag kommer sakna allt det här som tillhör studentlivet. Alla dessa dagar med föreläsningar som börjat extra tidigt, att ta sig till skolan i snöstorm, känslan av hur det svider i plånboken när man tvingas köpa dyr litteratur, terminens första som sista dagar, dåliga och bra studieresultat, alla resor vi gjort med klassen, bibliotekshäng med dyr pressbyråmat eller egengjord matlåda för man levde för dyrt månaden innan. Och alla dessa dagar då vi inte fått något gjort och bara skrattat så tårarna rinner.
 
 
Lasse ger mig ett avslutande dokument och en kram
 
Inte heller gick ekonomin alltid runt som den student man är och tvingades till att jobba emellanåt vilket gjorde att man försov sig till föreläsningen dagen efter. Jag kommer att sakna alla roliga studentfester och korridorsfester med mina närmsta vänner efter att dom också kommit in på universitetet. Vi har haft det som himla roligt varje gång och jag är glad över att jag fått uppleva definitionen av en riktig studentfest.
 
 
Turism avgångsår 2016
 
Jag har haft det väldigt bra på universitetet trots stress, ångest och press. Jag trodde aldrig att jag skulle ta ut en kandidatexamen för 3 år sedan då jag faktiskt hoppade av turism-programmet i början av ettan och for till Nya Zeeland. Jag började även sista universitetsåret i en dramakurs i Linköpings Universitet tillsammans med Jossan. Vi gjorde en sen anmälan och blev reserver, och vi kom in!! Jag älskade verkligen min dramaklass. Hur vi bjuder på oss själva och hur konstiga men roliga idéer alla delar med sig av. Tråkigt nog tog vi aldrig en gruppbild så jag låter min text tala.
 
 
Bäst av allt är ändå att jag har fått vänner för livet och jag vet att vissa av oss kommer att hålla kontakten med varandra efter avslutningen. Men lite kommer det att svida när jag väl inser att vi faktiskt inte kommer att träffas som vanligt i höst. Att helt plötsligt slita sig från skol- och studentlivet tar mer än vad man tror. Min roll som elev i ett skolsystem är officiellt slut nu, men jag kommer alltid på ett sätt att vara elev för jag kommer aldrig att sluta lära mig.
 
 
En stoooor bukett med blommor, örhängen och pengar fick jag av familjen som examenspresent ♥
 
Tro mig, det känns så otroligt skönt att få lämna skol-eran tillsammans med många underbara minnen och bara fortsätta se framåt. Att äntligen börja få planera livet nu efter skolan och inte veta vad som kommer att hända. Och bara resa, resa, resa! 
 
 
Det är så skönt att vara 21 år och klar!!
Upp