Chock, taxi och fattigdom

När vi kom ut från flygplatsen blev vi varmt mottagna av några släktingar. De var verkligen jätteglada över att få träffa oss, och vi dom. Samtidigt fick jag och min syster en chock, som ett slag rakt i magen. Här är det värme på en helt annan nivå, luftfuktigheten är så hög att det känns som man badar i luften. Och jag ser redan nu att landet är farligt. Det här är första gången jag åkt till ett land där fattigdom dominerar för det syntes redan på den trasiga flygplatsen.
 
Efter ett varmt mottagande så kom en buss/taxi och hämtade upp oss alla på runt 10 personer och vi åkte mot hotellet. Ett hotell med beväpnade vakter. Det är verkligen kaotiskt här, i trafiken så kör folk som om inga regler fanns, barn går bredvid stora farliga öppna vägar mitt i natten ensamma.
 
 
Innan taxin kom så stod det människor och tittade på oss, på mig, som om jag vore ett ufo. Nu är det inte en ''charmig iakttagelse'' som jag skrev innan, och nu menar jag inte heller när folk tittar''diskret'' på en i sverige som jag tycker är jobbigt. Nej, för här stannar man mitt i trafiken och stirrar. Det mina vänner, känns väldigt kusligt.

Vi kommer då absolut inte att gå själva på gatorna, inte ens på dagtid. När vi åkte igenom staden med bil så såg jag så mycket som jag aldrig skulle kunna tänka mig se i Sverige. Människor som bor i plåtlådor bredvid en flerfilig väg i lera exempelvis. Kontrasten mellan de rika och fattiga är så chokerande stor, och det här har redan gett mig mycket tankar och funderingar.
 
Efter att vi lämnat alla väskor på hotellet så åt vi kinesisk och filippinsk mat och det var så underbart gott och jag har verkligen saknat asiatisk mat. Förövrigt är Wi-Fi här på hotellet väldigt dåligt och går så otroligt segt men jag ska försöka blogga så mycket jag kan ändå. Klockan är halv tolv på natten hos oss nu, och halv sex på kvällen hos er. So it's time for sleep! I morgon blir det äventyr i staden och jag ska ta mycket bilder och filma och lägga upp här. See you then. ♥
Upp