Asakusa templet

Den dagen kommer jag så väl ihåg, kanske för att den inte alls började bra och jag började gråta i Tokyos tunnelbana för jag inte kunde hitta mötesplatsen. I mitt huvud trodde jag att Asakusa Templet låg lite intill en skog men när jag kommit fram med tåget så var jag i en helt ny stadsdel av Tokyo. Först åkte jag åt fel håll och hamnade helt fel och fick åka tillbaka. Sedan åkte jag åt rätt håll men när jag hoppade av tåget och gick upp för tapporna så visste jag verkligen inte vart jag var någonstans. Jag såg jag skyskrapor, fler filiga vägar och många människor. Jag tog upp kartan och försökte se efter vart jag var, men i den stunden fattade jag ingenting av den. Jag hade alltså hoppat av för tidigt och skulle egentligen utgått från en annan tågstation och där ifrån kunna gå till mötesplatsen.
 
 
Mötesplatsen låg nära The Golden Poo, översatt på svenska till Den gyllna bajskorven. Sök på den så förstår ni varför den heter så, haha. Klockan tickade och jag började bli sen. Jag gick tillbaka till stationen och frågade en japansk man som jobbade där och han försökte att förklara på knaglig engelska. Men jag förstod inget av det han sa mer än några ord. När jag sedan gick upp för trapporna för andra gången så glömde jag bort allt han sa så jag satte mig på trappan och kollade ner på kartan samtidigt då några tårar rullade ner för kinden.
 
 
Till sist ringde Ludvig och han förklarade vägen för mig så jag äntligen hittade. När jag var framme så väntade vi in två personer som också hade svårt för att hitta till mötesplatsen. Det kändes faktiskt bra att veta att jag inte var den sista som alla väntade på. Bea ville också följa med oss till templet och eftersom hon inte var med i aktivitetsgruppen i skolan så kom hon lite senare.
 
Upp